Sagor och verklighet

Det hade snöat imorse när jag gick upp ur sängen. Där ute finns snö som ligger kvar från en storm. Mitt sovrum ser ljust ut när snön vilar på björkarna utanför. Som nytt liv. Klart. Vaket. Min hud är tunn och torr. Den kalla luften ger mig gåshud. Kall luft från dåligt tätade fönster. 

Jag undrar hur det ser ut i ditt sovrum. Om du ligger i sängen under varma täcken. Om du ligger med kinden mot kudden. Om du har munnen lite öppen. Hur dina andetag låter när du sover. Din kropp. Din kropp, som är vit som snön utanför mitt sovrumsfönster. Ditt hår, blont och trassligt. Jag kryper ner under ditt täcke och du rycker till av min kyla. Sen delar du med dig av din värme. Näsa mot näsa. Du luktar natt. Du luktar morgon. Sakta lägger jag min arm om din kropp. Drar dig mot mig. Våra läppar. Så nära varandra utan att nudda. Jag andas in din luft. Snart. Snart kommer vi spränga barriären. Snart kommer luften gå ur oss. Vi kommer falla platt. En kyss kommer förvandlas till en kyss. Två kroppar kommer bli två kroppar. Men nu. Innan det har hänt. På gränsen att spricka av viljan att bryta mig loss. En förlösande explosion. Tystnaden. Vakuum och mörker. Sen är det slut. Antiklimax. 

Nej. Jag vill stanna här. En millimeter från dina läppar. Viljan kvar i mitt underliv.

Du är snö. Frostbitna ögonfransar. En blond drottning i mitt huvud.

Björkarna utanför mitt sovrumsfönster. Så vackra. Och så solen. Jag går och lägger mig igen.